Det var en gång..

Det var en gång för länge sen, innan mina barn kom, innan det stora anstormningen av sybloggar, som jag sydde mitt allra första lapptäcke. Jag har nog tidigare berättat om att jag inte känner någon annan som syr. Ingen i min släkt är intresserad av sömnad och ingen av mina vänner. Så när jag då den dagen för länge sen bestämde mig för att jag minsann ville sy ett lapptäcke så hade jag ingen aning om de olika tekniker som finns och hade inte heller någon att fråga. Jag började goggla mig fram på lapptäcken, men eftersom detta var innan alla dessa sybloggar började ploppa upp (det fanns säkerligen några men som jag inte hittade) så hittade jag inte speciellt mycket information och för den delen inte heller så mycket inspiration. Annat är det idag! Nätet är en guldgruva för inspiration och för att finna information och få ny kunskap och jag älskar det! (Även om man ibland surfar bort lite väl mycket värdefull tid!).

Men tillbaka till den där dagen för länge länge sen , låter som jag är lastgammal, då jag beslöt mig för att sy ett täcke.

 Den enda sidan jag hittade av en Amerikansk sida där det finns en massa olika mönster till att sy olika block. Jag valde ett enkelt men ändå fint. Valde en klassisk färgkombination, svart vitt och rött kan aldrig gå fel, och klippte (Visste inte ens att det fanns skärkniv!) ut en massa små rutor som jag sedan zickzackade alla kanter på (visste inte om att det inte behövs). Ni kan tänka er vilken tid det tog..

Sen sydde jag ihop rutorna så de bildade block som detta..

 Sen sydde jag ihop block med block så att det bildade ett täcke med tre bårder runt i samma färger.

Kantband hade jag aldrig hört talas om utan vek över täcket och sydde fast på baksidan.

Mellanlägg visste jag inte heller vad det var för något och kviltning!! Vad tusan är det?!?!? Och hur gör man?!?! Efter många försök gav jag upp och åkte till en tygaffär och frågade vad jag gjorde för fel. Det gick ju inte att sy ihop alla lagren utan att det vred på sig och tyglagren åkte åt olika håll..

-Övermatare!

 Efter mycket om och men fick jag tillslut ihop täcket och det blev stort, fint, mjuk och mysigt!

 Men sedan dess har det legat ihopvikt i garderoben, fram tills att min yngsta son fick för sig att dra ut allt vi hade däri och jag såg detta täcke igen. Hade totalt glömt bort det.

För visst blev det fint? För fint för att ligga i en garderob och samla damm..

Jag är så tacksam för alla som delar med sig av sin kunskap, för vad mycket lättare det är att göra saker om man vet lite hur man ska göra. Jag hoppas att jag i min tur kan dela med mig av min kunskap till någon eller några som står där precis som jag gjorde för länge länge sen och vill börja att sy.