Ett vitt vitrinskåp

Sen jag såg detta fina vita vitrinskåp på Ikea har jag haft tankarna på att köpa det. Men någonstans inom mig har jag inte känt mig tillräckligt vuxen för att ha ett vitrinskåp då det för mig är förknippat med att samla på porslin och serviser. Men vartefter åren går så kommer det där ikapp en och nu sitter jag här, 33 år gammal och tänker på porslin och serviser och vad fint det är med olika koppar och uppläggningsfat. (Vuxenpoäng på det va?).







Bilden är lånad från Ikea.se

 Så när detta skåp var utlagt på min nya favoritsida, gratis, så såg jag direkt att det där minsann kunde det ju bli nåt utav. Beordrade min man att åka och hämta det, och turligt nog lyssnade han på mig. Han börjar bli lite trött på mig och mitt samlande av gamla saker och sätter sig allt oftare emot att jag tar med sakerna hem, vilket egentligen är lite, men bara lite, bra för när skulle jag hinna göra klart allt?!

Sen var det en tripp till färg affären som gällde och en himla massa timmar av tvättande, slipande och målande.

 Men fint blev det, och ganska likt skåpet som jag ville ha från början.

 Svarta knoppar från Ikea.

 Nu återstår det bara att hitta all det där fina porslinet som ska förvaras i detta skåp. Just nu är det tomt förutom i underskåpet där sönerna har ockuperat som leksaksförvaring/lekplats. Det ligger bilar, bollar och ibland en och annan son därinne.

Alla dessa timmar och 600kr för färg kostnader senare så tycker jag att mitt skåp är finare än Ikeas. Mitt skåp är just det, mitt, som jag har lagt ner tid och kraft på.

Åh, du underbara blåa skåp.

Nu tänker jag skriva om något som inte är syrelaterat alls, eller på sätt och vis är det så eftersom det är här jag tänker förvara alla mina tyger och sysaker, men det är ingenting som jag har skapat. Det handlar om något som jag tycker är så vackert att jag inte kunde låta bli att skriva om det.

Jag ramlade över den här sidan som för mig är helt ny men helt genialisk. Där lägger folk upp saker som de vill bli av med och skänker bort till bättre behövande eller till någon som helt enkelt vill ha det. För tio kr får man ensamrätt till kontaktuppgifter och av de tio kronorna går en viss del till naturskyddsföreningen.

Jag såg detta skåp när jag gick in där för första gången och blev helt kär direkt! Och det fanns kvar, och jag fick ensamrätt till uppgifterna så det var ingen tävlan om vem som skulle kunna komma först utan skåpet var mitt!

 Min första tanke var att det var synd att de målat det i en blå färg. Min andra tanke var att jag ska måla det vitt. Min tredje tanke var att nej, jag gillar det blåa..

 Skåpet är från 20-talet och inte trasigt på någotvis. Båda låsen fungerar och nycklarna finns.

 Med massor med plats för alla saker man behöver när man gillar att sy. Och att det går att låsa dörrarna gör skåpet, om möjligt, ännu mer perfekt för mig då mina saker är barnsäkrade. Ingen oro över att barnen ska hitta en vass sax eller en skärkniv eller hitta en penna och rita på nåt av mina favorittyger. Här är alla mina saker på säker plats och mina barn kan gå in i mitt "arbetsrum" utan att en katastrof kan hända.

Dock är sambon fortfarande inne på att måla det vitt för att passa bättre in i vårt hem, men jag vet inte. Gillar den blåa färgen.

Hur skulle ni göra?

Detta skåp är numera mitt! Alldeles gratis! Alldels perfekt!

Jag är kär..