Ett vitt vitrinskåp

Sen jag såg detta fina vita vitrinskåp på Ikea har jag haft tankarna på att köpa det. Men någonstans inom mig har jag inte känt mig tillräckligt vuxen för att ha ett vitrinskåp då det för mig är förknippat med att samla på porslin och serviser. Men vartefter åren går så kommer det där ikapp en och nu sitter jag här, 33 år gammal och tänker på porslin och serviser och vad fint det är med olika koppar och uppläggningsfat. (Vuxenpoäng på det va?).







Bilden är lånad från Ikea.se

 Så när detta skåp var utlagt på min nya favoritsida, gratis, så såg jag direkt att det där minsann kunde det ju bli nåt utav. Beordrade min man att åka och hämta det, och turligt nog lyssnade han på mig. Han börjar bli lite trött på mig och mitt samlande av gamla saker och sätter sig allt oftare emot att jag tar med sakerna hem, vilket egentligen är lite, men bara lite, bra för när skulle jag hinna göra klart allt?!

Sen var det en tripp till färg affären som gällde och en himla massa timmar av tvättande, slipande och målande.

 Men fint blev det, och ganska likt skåpet som jag ville ha från början.

 Svarta knoppar från Ikea.

 Nu återstår det bara att hitta all det där fina porslinet som ska förvaras i detta skåp. Just nu är det tomt förutom i underskåpet där sönerna har ockuperat som leksaksförvaring/lekplats. Det ligger bilar, bollar och ibland en och annan son därinne.

Alla dessa timmar och 600kr för färg kostnader senare så tycker jag att mitt skåp är finare än Ikeas. Mitt skåp är just det, mitt, som jag har lagt ner tid och kraft på.

Ännu mer tröjor

När trikåskåpet ändå stod öppet och mönsterbitarna låg framme så var det bara att fortsätta på temat tröjor.

Jag finner någon slags njutning i att se att mina gamla trikåtyger minskar i mängd. Vet inte om det kan ha att göra med att det då blir lättare att förklara för sambon varför jag behöver köpa mera tyg. Det är inte så lätt att förklara när skåpet knapp går att stänga. Men än är det en bit kvar tills att det syns att det minskar, men känslan finns där.

Fortsätter med lite syskonmatchande tröjor och mer färgglada tröjor än de här två får man leta efter. alla fyra grundfärger finns med och ja, jag tycker nog också att det blev lite för mycket. Men mina barn gillar de och de är ju de som ska ha de på sig så då får det vara så.

 Det här velourtyget med bilarna på köpte jag för över ett år sedan med syftet att göra en jumpsuit till lillkillen, men tyget har legat helt orört sen jag fick det. Och istället för en jumpsuit till lillkillen blev det en tröja till storebror. Men armbågslappar i rött.

 Och lillkillen fick istället en velourtröja med stjärnor och armbågslappar i orange.

 Och efter mitt förra inlägg om mina molntröjor damp det ned en beställning på en turkos/blå molntröja.

Höstmörkret är verkligen inget ljus att fotografera i.. Färgerna blir konstiga och till på köpet tog jag dessa bilder med pocketkameran. Men ni får stå ut.

Nu ska Sambon och jag iväg och sova en natt på hotell inne i stan. Lillkillen har fått för sig att vakna kl 04 varje natt och vela gå upp. Efter en månad har man extremt trötta föräldrar som nu äntligen ska få sova ostört en hel natt och sen få äta god hotellfrukost på det. 

Trevlig helg!

Molntröjor

För inte så länge sen begav jag mig ut på shoppingrunda för att hitta vanliga tröjor utan luva. Jag kunde inte hitta en enda, till barnen alltså. Antingen var det långärmade t-shirts eller tröjor med luva. Jag är egentligen barnsligt förstjust i tröjor med luva, men har insett att det faktiskt inte alltid är det mest praktiska på barn. Så nu var det helt vanliga tröjor jag var ute efter, men det fanns inte! Hur är det möjligt liksom?!

Men sen slog en tanke mig att jag faktiskt har en massa trikå liggandes i mina sygarderober. En massa fin fin trikå som skulle kunna bli alldeles underbara vanliga tröjor utan luva. Så, så fick det bli..

 Jag hade en period då jag var helt insnöad på att sy barnkläder, beviset finns här, jag sydde så pass mycket barnkläder att det tillslut tog stopp. Det var inget kul längre. Sylusten försvann helt.

Sen kom sylusten tillbaka, men inte för barnkläder. Men nu, efter dessa tröjor så tändes det en liten gnista inom mig, kanske att det blir fler barnkläder här på bloggen framöver.

 Jag hann klart med dessa tröjor dagen innan fotograferingen på barnens dagis, så valet var ju givet vad de skulle ha på sig. Storebror blev väldigt förtjust i sin fina blåa molntröja och fixade håret med gelé inför fotograferingen, men blev riktigt besviken när han kom fram till dagis och fick veta att fotografen var sjuk.

Det dröjer ända fram tills vecka 46 tills fotografen kan komma och jag har gömt undan tröjorna, för vill inte att det ska bli fläckar på de innan. Storebror frågar efter sin tröja med molnen på och längtar tills han få ha den igen. Ett gott tecken.

Jag brukar inte matcha barnens kläder men ibland bara måste jag, de blir ju för söta då. Gäller att passa på innan de blir för stora och förstår vad det är som mamma håller på med.

Vad är det för fel på kommentarsfunktionen egentligen? Har försökt lämna kommentarer på många bloggar som jag läser, men det går inte. Hur ska man göra för att komma runt det? Någon som har något tips?

Åh, du underbara blåa skåp.

Nu tänker jag skriva om något som inte är syrelaterat alls, eller på sätt och vis är det så eftersom det är här jag tänker förvara alla mina tyger och sysaker, men det är ingenting som jag har skapat. Det handlar om något som jag tycker är så vackert att jag inte kunde låta bli att skriva om det.

Jag ramlade över den här sidan som för mig är helt ny men helt genialisk. Där lägger folk upp saker som de vill bli av med och skänker bort till bättre behövande eller till någon som helt enkelt vill ha det. För tio kr får man ensamrätt till kontaktuppgifter och av de tio kronorna går en viss del till naturskyddsföreningen.

Jag såg detta skåp när jag gick in där för första gången och blev helt kär direkt! Och det fanns kvar, och jag fick ensamrätt till uppgifterna så det var ingen tävlan om vem som skulle kunna komma först utan skåpet var mitt!

 Min första tanke var att det var synd att de målat det i en blå färg. Min andra tanke var att jag ska måla det vitt. Min tredje tanke var att nej, jag gillar det blåa..

 Skåpet är från 20-talet och inte trasigt på någotvis. Båda låsen fungerar och nycklarna finns.

 Med massor med plats för alla saker man behöver när man gillar att sy. Och att det går att låsa dörrarna gör skåpet, om möjligt, ännu mer perfekt för mig då mina saker är barnsäkrade. Ingen oro över att barnen ska hitta en vass sax eller en skärkniv eller hitta en penna och rita på nåt av mina favorittyger. Här är alla mina saker på säker plats och mina barn kan gå in i mitt "arbetsrum" utan att en katastrof kan hända.

Dock är sambon fortfarande inne på att måla det vitt för att passa bättre in i vårt hem, men jag vet inte. Gillar den blåa färgen.

Hur skulle ni göra?

Detta skåp är numera mitt! Alldeles gratis! Alldels perfekt!

Jag är kär..

Klänningar i stora lass..

Det är ju så att jag har två söner och ingen dotter. Men det hindrar inte mig från att drömma om alla underbara klänningar jag kan sy. Det är väldigt sällan jag kommer till skott och syr en klänning, men i fantasin har jag massor med fina idéer.

Nu kom jag till en punkt där jag faktiskt ville prova på att sy en singoalla klänning.

För ett tag sedan gjorde jag ett byte med Lillofant-Maj Stajl och fick singoalla mönster av henne, hon har sytt fantastiskt fina klänningar till sin dotter. Ungefär samtidigt som det bytet gick igenom fick jag också mönster ifrån en vän och det är det som jag använt här.



Först blev den en rutig...

Sen en i djungeltyget, ett påslakan från hemtex som det sålde för några/nått år sen, med röda ärmar..

Sen en rutig till med ett rött hjärta..

Sist ut en rosa smällkaramell..

Alla fyra är på väg till en väns lilla dotter.

Alla tyger har legat i en stor papperspåse i väntan på bättre tider. Tänk vilka skatter man har i hemmets vrå, bara rätt projekt kommer upp.

Några av de här tygerna har legat i den där påsen över två år och inte en endaste gång har jag klippt i de, det var verkligen på tiden.

Och det var så underbart kul att sy klänningar så jag sydde två till som är till salu i butiken..

Bamse - Världens starkaste björn

Min äldsta son är besatt av Bamse och har varit det en ganska lång tid nu (allt är relativt, men han är bara 3,5 år, då är några månader lång tid). Vi har väldigt mycket Bamse saker här hemma, tandborstar, kasperteater, tidningar, gosedjur, kläder och ja you name it och vi har det, typ.

 I somras när det var som varmast såg han att grannpojken hade en solhatt med Bamse på. Han blev så avundsjuk och ville också ha en Bamsehatt. Trots att jag sytt en massa hattar till honom i alla möjliga olika färger och mönster.

Jag lovade att jag skulle sy ytterligare en hatt, denna gång av ett Bamsetyg. Men det var verkligen inte lätt att hitta ett tyg med bamse på!

Jofotex hade inte och inte heller de lokala tygaffärerena. På tradera fanns det några gånger, men jag lyckades inte vinna och tiden gick.

För någon månad sen var jag på täbygalopp backluckeloppis och hittade då ett alldeles nytt påslakan till juniorsäng av Bamsetyg för endast en tjuga!

 Planen var att ena sidan med de små figurerna skulle bli en hatt, men problemet är ju att sommaren är slut och jag hann aldrig. Frågan är om han är lika besatt av Bamse nästa sommar, skulle inte tro det va? Men då kanske lillebror är inne i den perioden.

På framsidan var det ett stort tryck med Bamse och hans vänner. Vad kan man göra av ett så stort tryck? Tänkte först göra en tavla men det skulle inte passa in i deras rum.

Igår när båda bröderna bråkade om vem som skulle få ha den här filten när de tittade på bolibompa så slog det mig att jag skulle ju såklart sy en filt av det!

 Med varm och gosig fleecebaksida. Perfekt nu när vi i rasande takt går mot kallare tider!

 Hittade ett gammalt tyg som jag helt glömt bort när jag letade efter ett tyg som skulle passa som kantband. Färgerna stämde helt överrens, starka och klara och det var inget svårt val.

Får se vad Storebror säger när han kommer hem, men något säger mig att han kommer skrika

- ÅH, BAMSE!!

Värmande sjalar

Att det skulle ta så mycket tid att vara student var jag inte riktigt beredd på. Jag har schemalagda dagar fyra dagar i veckan, och ändå är det massor att göra på "fritiden". Utbildningen är bara ett och ett halvt år så jag får tänka på all den tid som jag kommer att kunna sy efteråt, och alla de pengar jag kommer att tjäna så jag kan köpa allt tyg som jag vill ha! Försöker klänga mig kvar i min positiva anda jag hade vid terminsstarten, som ni kanske märker. Det är en oerhörd tur att jag fortfarande tycker att utbildningen är intressant och att det faktiskt är roligt och utvecklande att gå till skolan, annars hade jag nog inte klarat av det. Första terminen är tuffast har jag fått höra ifrån de som går året över oss.

Det blir som sagt inte mycket sy tid över när barnen har fått sin tid och Sambon sin och sen jag ska också ha tid med mig själv mitt i allt detta. Men nu ser ni! Jag har kommit på ett utmärkt sätt att kombinera vissa saker.

VIRKA!

Nu är det några av er som redan kommit på det, jag är definitivt inte först på denna punkt. Men vilket ljusning det vart för mig när jag insåg att virka måste ju vara det mest sociala handarbetet. Man kan umgås med sambon samtidigt som man tittar på film samtidigt som man virkar! Tre flugor i en smäll!!

Och eftersom det börjar bli lite kallare nu, jag är hemma med halsont idag! Så passade det ju alldeles utmärkt att virka en sjal.

 En sjal som blev tre. De gick ju så fort att virka! På cirka en timme hade jag en sjal klar från början till slut så var tvungen att virka en till, och en till..

Man använder ett väldigt tjockt ull/bomulls garn och virknål nummer 10. Maskorna blir STORA och sjalen klar innan du hinner blinka, eller ja nästan iallafall..

 Och här poserar jag för första gången på bloggen.. Krulltotten.
Lovar att kamma mig och sminka mig till nästa gång, men jag skyller på att jag är ju faktiskt hemma med halsont. Då behöver man inte snygga till sig tycker jag.

Mönstret hittade jag här, och det måste vara den mest simpla sjal att virka eftersom till och med jag klarade av den. Jag är ju, som jag tidigare nämt, ingen hejare på att virka! Fick en tvåa i betyg på syslöjden just för att min virkning inte blev som den skulle. Bilden på mönstret visade en sak och min virkning hade bara en gemensam nämnare med mönstret, samma färg!

Men det är aldrig försent att lära sig!