Blixten Mcqueen

Min stroa kille är, som så många andra barn, helt besatt av Blixten McQueen. Allt som finns med nån av bilarna på vill han ha. Han har sett båda filmerna om och om igen och kan de nästan utantill men ändå har han inte tröttnat. Själv tröttnade jag efter halva första :)

Han älskar att leka med sina bilar hemma. Han har lyckats få ihop en samling bilar, vi har köpt de flesta på blocket. (Jag älskar blocket och köper ofta begagnade leksaker där, dels för att det är billigare, bättre för miljön men också för att jag vägrar lägga ut massvis med pengar på dyra leksaker som ändå går sönder i leken).

 När jag fick syn på detta tyg på tygsamlarna på facebook var jag tvungen att köpa det och sy något till sonen. Visste att han fullkomligt skulle älska vad jag än sydde.

 För enkelhetens skull blev det en tröja. Dels för att det går snabbt att sy men också för att han är i behov av nya kläder. Han växer som en maskros!

 Har börjat rensa i mitt tygskåp och plockat fram alla trikåer som ligger gömda längst in och hittade då flera meter av denna gröna mudd. Visste inte ens att jag hade det. Så kan det gå när man bara fyller på och fyller på och det som är längst in inte får se solljuset på flera år :)

 Och bara för att det är roligt att leka med kameran får ni här ytterligare en bild på några av sonens bilar i samlingen.

Börs

Hej får jag nog lov att säga. Nästan så att det vore plats för en presentation utav mig själv igen. Det var väldigt länge sen jag var aktiv på bloggen och det gäller även i mitt skapande. Har inte blivit några barn gjorda i min tygverkstad direkt.

Nu har jag tagit mig igenom min praktik period som sträckte sig över tio veckor och kommit ut på andra sidan. Fortfarande hel men väldigt trött må jag säga. Är det något jag verkligen lärt mig av denna tid, förutom allt nyttigt som hör mitt blivande yrke till, så är det att heltid med två små är inte något för mig. Förhoppningsvis kommer jag att hitta en tjänst där jag kommer jobba 75-80%, när det väl blir dags. Än har jag en del kvar i skolan och ytterligare en praktik period igen i höst. Men sen är jag klar!

Men nu är jag tillbaka till studentlivet med lektioner och kortare dagar även om man har en del som hänger över en som måste bli gjort kan man välja själv när och var man vill göra det. Och planera in sytid lite här och där. Livet som student är underbart, förutom ekonomin ;).

Jag fick en beställning på en börs, en beställning som var väldigt bra för mig. Den tvingade nämligen mig att öppna mina sygarderober och att börja klippa, stryka och sy. En spark i ändan som gjorde mig gott. Nu har jag andra saker utklippta som bara ska sys ihop. Jag känner att jag är på gång!

 Det rosa tyget med körsbären på är ett av mina absoluta fintyger och jag har inte mycket kvar av det nu. Så lite att jag inte vet om det ens går att göra nåt med det. Men att kasta den lilla biten är inget som jag kan förmå mig att göra. Den får säkert din plats i ett framtida lapptäcke.

 Det blåa fodret är också ett av favoriterna. Det är en sån fin blå färg på det.

Hoppas att födelsedagsbarnet som skall få denna blir glad och nöjd.

Idag är jag hemma med storebror som har vattkoppor. Prickarna vill aldrig ta slut och det kommer fler och fler för varje timme. Lillebror hade vattkoppor för två veckor sen och i och med storebrors insjuknande så har det gått laget runt på deras avdelning på förskolan. Ett tag var det bara fem tappra som var där av 17. Skönt att få det gjort, även om man önskar att de kunde planera in att få det samtidigt :)

God fortsättning..

Jaha, helt plötsligt har det gått två månader sedan jag sist lade ut något sytt på bloggen. Tiden verkligen rusar iväg när man har fullt upp. 

Jag har tidigare berättat att jag numera är student och just nu är jag mitt uppe i en praktik period på tio veckor, fyra är gjorda sex kvar. Det är verkligen intensivt med att lära sig alla rutiner och hela processen kring mitt blivande yrke och utöver det vara ny på arbetsplatsen, en jobbig praktikant ;), och jobba 8-17 och sen försöka hinna med att umgås med mina underbara barn också.

Jag har valt att prioritera mina barn och lägga min hobby lite åt sidan under denna period så därför har det varit lite tyst här och kommer att vara i några veckor till.

Men nu har vi jullov och då hinner mamma med att sy lite när de andra roar sig på annat håll. 

Jag öppnade mina sy garderober,som numera är placerade i vardagsrummet sen storebror snodde mitt "arbetsrum" till sitt eget, och kände att jag var trög startad efter ett så långt uppehåll.. Alla idéer som jag hade i huvudet, i vilken ände skulle jag börja och vad skulle jag prioritera nu när jag fick en liten stund över.

Behövde sy något enkelt och snabbt så tröjor fick det bli.

I somras när jag lyckades övertala mannen att stanna på Jofotex på vägen hem från Öland så ville han att jag skulle köpa aptyget och sy tröjor av till barnen. Tyget köpte jag mer än gärna men några tröjor blev det ju inte, förrens nu. Men bara åt lillebror, Storebror fick en tröja av det fantastiskt fina klövertyget. Det är helt underbart och jag måste bestämt köpa det i fler färger. Denna gång blev det bara det blåa. Det gröna är helt otroligt fint och skulle bli en fin tröja till Lillebror med hans röda hår.

Jag dammade av Cover Pro maskinen och sydde dekorsömmar i ärmarna. Maskinen var ovanligt snäll och inga hoppstygn eller annat krångel som den brukar hålla på med. Det är på grund av allt krångel som den står i skamvrån längst in i garderoben. Kanske att jag kommer ta fram den lite oftare nu när det gick så smärtfritt.

Och bara för att det var så kul att sy igen och för att den blåa tröjan nog kan kvala sig in bland de finaste tröjorna jag någonsin sytt så var jag tvungen att sy en till som jag kommer att lägga upp i butiken. Det är storlek 104 och kostar 225kr inkl. porto.

 Med ett sprund och en tryckknapp.

 Röda dekorsömmar och röda muddar.

Tillsist vill jag önska alla läsare en riktigt god fortsättning på det nya året. Må det blir bättre än det förra.

Ett vitt vitrinskåp

Sen jag såg detta fina vita vitrinskåp på Ikea har jag haft tankarna på att köpa det. Men någonstans inom mig har jag inte känt mig tillräckligt vuxen för att ha ett vitrinskåp då det för mig är förknippat med att samla på porslin och serviser. Men vartefter åren går så kommer det där ikapp en och nu sitter jag här, 33 år gammal och tänker på porslin och serviser och vad fint det är med olika koppar och uppläggningsfat. (Vuxenpoäng på det va?).







Bilden är lånad från Ikea.se

 Så när detta skåp var utlagt på min nya favoritsida, gratis, så såg jag direkt att det där minsann kunde det ju bli nåt utav. Beordrade min man att åka och hämta det, och turligt nog lyssnade han på mig. Han börjar bli lite trött på mig och mitt samlande av gamla saker och sätter sig allt oftare emot att jag tar med sakerna hem, vilket egentligen är lite, men bara lite, bra för när skulle jag hinna göra klart allt?!

Sen var det en tripp till färg affären som gällde och en himla massa timmar av tvättande, slipande och målande.

 Men fint blev det, och ganska likt skåpet som jag ville ha från början.

 Svarta knoppar från Ikea.

 Nu återstår det bara att hitta all det där fina porslinet som ska förvaras i detta skåp. Just nu är det tomt förutom i underskåpet där sönerna har ockuperat som leksaksförvaring/lekplats. Det ligger bilar, bollar och ibland en och annan son därinne.

Alla dessa timmar och 600kr för färg kostnader senare så tycker jag att mitt skåp är finare än Ikeas. Mitt skåp är just det, mitt, som jag har lagt ner tid och kraft på.

Ännu mer tröjor

När trikåskåpet ändå stod öppet och mönsterbitarna låg framme så var det bara att fortsätta på temat tröjor.

Jag finner någon slags njutning i att se att mina gamla trikåtyger minskar i mängd. Vet inte om det kan ha att göra med att det då blir lättare att förklara för sambon varför jag behöver köpa mera tyg. Det är inte så lätt att förklara när skåpet knapp går att stänga. Men än är det en bit kvar tills att det syns att det minskar, men känslan finns där.

Fortsätter med lite syskonmatchande tröjor och mer färgglada tröjor än de här två får man leta efter. alla fyra grundfärger finns med och ja, jag tycker nog också att det blev lite för mycket. Men mina barn gillar de och de är ju de som ska ha de på sig så då får det vara så.

 Det här velourtyget med bilarna på köpte jag för över ett år sedan med syftet att göra en jumpsuit till lillkillen, men tyget har legat helt orört sen jag fick det. Och istället för en jumpsuit till lillkillen blev det en tröja till storebror. Men armbågslappar i rött.

 Och lillkillen fick istället en velourtröja med stjärnor och armbågslappar i orange.

 Och efter mitt förra inlägg om mina molntröjor damp det ned en beställning på en turkos/blå molntröja.

Höstmörkret är verkligen inget ljus att fotografera i.. Färgerna blir konstiga och till på köpet tog jag dessa bilder med pocketkameran. Men ni får stå ut.

Nu ska Sambon och jag iväg och sova en natt på hotell inne i stan. Lillkillen har fått för sig att vakna kl 04 varje natt och vela gå upp. Efter en månad har man extremt trötta föräldrar som nu äntligen ska få sova ostört en hel natt och sen få äta god hotellfrukost på det. 

Trevlig helg!

Molntröjor

För inte så länge sen begav jag mig ut på shoppingrunda för att hitta vanliga tröjor utan luva. Jag kunde inte hitta en enda, till barnen alltså. Antingen var det långärmade t-shirts eller tröjor med luva. Jag är egentligen barnsligt förstjust i tröjor med luva, men har insett att det faktiskt inte alltid är det mest praktiska på barn. Så nu var det helt vanliga tröjor jag var ute efter, men det fanns inte! Hur är det möjligt liksom?!

Men sen slog en tanke mig att jag faktiskt har en massa trikå liggandes i mina sygarderober. En massa fin fin trikå som skulle kunna bli alldeles underbara vanliga tröjor utan luva. Så, så fick det bli..

 Jag hade en period då jag var helt insnöad på att sy barnkläder, beviset finns här, jag sydde så pass mycket barnkläder att det tillslut tog stopp. Det var inget kul längre. Sylusten försvann helt.

Sen kom sylusten tillbaka, men inte för barnkläder. Men nu, efter dessa tröjor så tändes det en liten gnista inom mig, kanske att det blir fler barnkläder här på bloggen framöver.

 Jag hann klart med dessa tröjor dagen innan fotograferingen på barnens dagis, så valet var ju givet vad de skulle ha på sig. Storebror blev väldigt förtjust i sin fina blåa molntröja och fixade håret med gelé inför fotograferingen, men blev riktigt besviken när han kom fram till dagis och fick veta att fotografen var sjuk.

Det dröjer ända fram tills vecka 46 tills fotografen kan komma och jag har gömt undan tröjorna, för vill inte att det ska bli fläckar på de innan. Storebror frågar efter sin tröja med molnen på och längtar tills han få ha den igen. Ett gott tecken.

Jag brukar inte matcha barnens kläder men ibland bara måste jag, de blir ju för söta då. Gäller att passa på innan de blir för stora och förstår vad det är som mamma håller på med.

Vad är det för fel på kommentarsfunktionen egentligen? Har försökt lämna kommentarer på många bloggar som jag läser, men det går inte. Hur ska man göra för att komma runt det? Någon som har något tips?

Åh, du underbara blåa skåp.

Nu tänker jag skriva om något som inte är syrelaterat alls, eller på sätt och vis är det så eftersom det är här jag tänker förvara alla mina tyger och sysaker, men det är ingenting som jag har skapat. Det handlar om något som jag tycker är så vackert att jag inte kunde låta bli att skriva om det.

Jag ramlade över den här sidan som för mig är helt ny men helt genialisk. Där lägger folk upp saker som de vill bli av med och skänker bort till bättre behövande eller till någon som helt enkelt vill ha det. För tio kr får man ensamrätt till kontaktuppgifter och av de tio kronorna går en viss del till naturskyddsföreningen.

Jag såg detta skåp när jag gick in där för första gången och blev helt kär direkt! Och det fanns kvar, och jag fick ensamrätt till uppgifterna så det var ingen tävlan om vem som skulle kunna komma först utan skåpet var mitt!

 Min första tanke var att det var synd att de målat det i en blå färg. Min andra tanke var att jag ska måla det vitt. Min tredje tanke var att nej, jag gillar det blåa..

 Skåpet är från 20-talet och inte trasigt på någotvis. Båda låsen fungerar och nycklarna finns.

 Med massor med plats för alla saker man behöver när man gillar att sy. Och att det går att låsa dörrarna gör skåpet, om möjligt, ännu mer perfekt för mig då mina saker är barnsäkrade. Ingen oro över att barnen ska hitta en vass sax eller en skärkniv eller hitta en penna och rita på nåt av mina favorittyger. Här är alla mina saker på säker plats och mina barn kan gå in i mitt "arbetsrum" utan att en katastrof kan hända.

Dock är sambon fortfarande inne på att måla det vitt för att passa bättre in i vårt hem, men jag vet inte. Gillar den blåa färgen.

Hur skulle ni göra?

Detta skåp är numera mitt! Alldeles gratis! Alldels perfekt!

Jag är kär..