Molntröjor

För inte så länge sen begav jag mig ut på shoppingrunda för att hitta vanliga tröjor utan luva. Jag kunde inte hitta en enda, till barnen alltså. Antingen var det långärmade t-shirts eller tröjor med luva. Jag är egentligen barnsligt förstjust i tröjor med luva, men har insett att det faktiskt inte alltid är det mest praktiska på barn. Så nu var det helt vanliga tröjor jag var ute efter, men det fanns inte! Hur är det möjligt liksom?!

Men sen slog en tanke mig att jag faktiskt har en massa trikå liggandes i mina sygarderober. En massa fin fin trikå som skulle kunna bli alldeles underbara vanliga tröjor utan luva. Så, så fick det bli..

 Jag hade en period då jag var helt insnöad på att sy barnkläder, beviset finns här, jag sydde så pass mycket barnkläder att det tillslut tog stopp. Det var inget kul längre. Sylusten försvann helt.

Sen kom sylusten tillbaka, men inte för barnkläder. Men nu, efter dessa tröjor så tändes det en liten gnista inom mig, kanske att det blir fler barnkläder här på bloggen framöver.

 Jag hann klart med dessa tröjor dagen innan fotograferingen på barnens dagis, så valet var ju givet vad de skulle ha på sig. Storebror blev väldigt förtjust i sin fina blåa molntröja och fixade håret med gelé inför fotograferingen, men blev riktigt besviken när han kom fram till dagis och fick veta att fotografen var sjuk.

Det dröjer ända fram tills vecka 46 tills fotografen kan komma och jag har gömt undan tröjorna, för vill inte att det ska bli fläckar på de innan. Storebror frågar efter sin tröja med molnen på och längtar tills han få ha den igen. Ett gott tecken.

Jag brukar inte matcha barnens kläder men ibland bara måste jag, de blir ju för söta då. Gäller att passa på innan de blir för stora och förstår vad det är som mamma håller på med.

Vad är det för fel på kommentarsfunktionen egentligen? Har försökt lämna kommentarer på många bloggar som jag läser, men det går inte. Hur ska man göra för att komma runt det? Någon som har något tips?

Åh, du underbara blåa skåp.

Nu tänker jag skriva om något som inte är syrelaterat alls, eller på sätt och vis är det så eftersom det är här jag tänker förvara alla mina tyger och sysaker, men det är ingenting som jag har skapat. Det handlar om något som jag tycker är så vackert att jag inte kunde låta bli att skriva om det.

Jag ramlade över den här sidan som för mig är helt ny men helt genialisk. Där lägger folk upp saker som de vill bli av med och skänker bort till bättre behövande eller till någon som helt enkelt vill ha det. För tio kr får man ensamrätt till kontaktuppgifter och av de tio kronorna går en viss del till naturskyddsföreningen.

Jag såg detta skåp när jag gick in där för första gången och blev helt kär direkt! Och det fanns kvar, och jag fick ensamrätt till uppgifterna så det var ingen tävlan om vem som skulle kunna komma först utan skåpet var mitt!

 Min första tanke var att det var synd att de målat det i en blå färg. Min andra tanke var att jag ska måla det vitt. Min tredje tanke var att nej, jag gillar det blåa..

 Skåpet är från 20-talet och inte trasigt på någotvis. Båda låsen fungerar och nycklarna finns.

 Med massor med plats för alla saker man behöver när man gillar att sy. Och att det går att låsa dörrarna gör skåpet, om möjligt, ännu mer perfekt för mig då mina saker är barnsäkrade. Ingen oro över att barnen ska hitta en vass sax eller en skärkniv eller hitta en penna och rita på nåt av mina favorittyger. Här är alla mina saker på säker plats och mina barn kan gå in i mitt "arbetsrum" utan att en katastrof kan hända.

Dock är sambon fortfarande inne på att måla det vitt för att passa bättre in i vårt hem, men jag vet inte. Gillar den blåa färgen.

Hur skulle ni göra?

Detta skåp är numera mitt! Alldeles gratis! Alldels perfekt!

Jag är kär..

Klänningar i stora lass..

Det är ju så att jag har två söner och ingen dotter. Men det hindrar inte mig från att drömma om alla underbara klänningar jag kan sy. Det är väldigt sällan jag kommer till skott och syr en klänning, men i fantasin har jag massor med fina idéer.

Nu kom jag till en punkt där jag faktiskt ville prova på att sy en singoalla klänning.

För ett tag sedan gjorde jag ett byte med Lillofant-Maj Stajl och fick singoalla mönster av henne, hon har sytt fantastiskt fina klänningar till sin dotter. Ungefär samtidigt som det bytet gick igenom fick jag också mönster ifrån en vän och det är det som jag använt här.



Först blev den en rutig...

Sen en i djungeltyget, ett påslakan från hemtex som det sålde för några/nått år sen, med röda ärmar..

Sen en rutig till med ett rött hjärta..

Sist ut en rosa smällkaramell..

Alla fyra är på väg till en väns lilla dotter.

Alla tyger har legat i en stor papperspåse i väntan på bättre tider. Tänk vilka skatter man har i hemmets vrå, bara rätt projekt kommer upp.

Några av de här tygerna har legat i den där påsen över två år och inte en endaste gång har jag klippt i de, det var verkligen på tiden.

Och det var så underbart kul att sy klänningar så jag sydde två till som är till salu i butiken..